Anna Lindhagen (1870-1941) var verksam inom en rad områden som sociala frågor, byggnadsfrågor och kommunalpolitik – hon var ledamot i Stockholms stadsfullmäktige för socialdemokraterna – och kolonirörelsen. Inspiration till koloniverksamheten fick hon vid resor i Tyskland och England där det då fanns stora koloniområden. 

När Föreningen Stockholms koloniträdgårdar bildades 1906 med Anna Lindhagen som ordförande fanns de första områdena Söderbrunn på Djurgården och Eriksdal på Söder. Anna Lindhagen hade många tankar om hur ett koloniområde skulle se ut och gjorde typritningar för ”lusthus”. Föreningen  skapade också regler för odlingen.  Syftet skulle vara att arbetarfamiljer skulle få en bit mark och ges möjlighet att odla egna grödor för att dryga ut hushållet. Arbetet skulle också ge arbetarfamiljerna rekreation och miljöombyte, därför skulle det inte bara odlas nyttoväxter utan också blommor och prydnadsväxter. Det skapades strikta regler för vad som fick odlas på lotten, hur stor del som fick upptas av nyttoväxter och hur stor del som måste användas till odling av blommor. Inte mer än en tredjedel av lotten fick upptas av samma växtslag.

Anna Lindhagen gav ut en skrift Koloniträdgårdar och planterade gårdar 1915, där hon beskriver nyttan och nöjet med odling. Hon har många tankar om hur ett koloniområde och en kolonilott ska anläggas med dränering, vatten. lekplatser för barn, byggnader och stängsel. Bland annat föreslår hon staket runt hela området för att hindra tjuvar från att stjäla från kolonisterna. Särskilt stöldbegärlig var mogen frukt och där föreslår hon nattvakt. I några områden ordnade man med en tillsynsman som bodde i området. Stugorna skulle var röda, gula eller bruna och ”de ledsamma papptaken bör man söka utrota”. Spån, tegel eller enbart bräder var bättre.  

Läs mer om pionjären Anna Lindhagen i Stockholmskällan.